Det är jobbigt att leva med det förflutna, vi förtränger saker. Men det sitter kvar i minnet.
Dagen känns inte som den gladaste dagen i mitt liv, nu är allting klart för att flytta hem, till mitt riktiga hem. Det sker innan Valborg, och det är snart typ 3 veckor kvar. Känner att jag aldrig hade bestämt detta, och nu är det bara att jag vill komma hem! Orkar inte leva med att ha pressen på sig att om man gör ett minsta fel, så får man skit för det. Om man kommer sent till skolan, eller är ute och festar.
Grejen är den att på senaste åren har jag förändrats väldigt mycket jag var en väldigt deprimerad tjej i gamla tider, men var också duktig på att dölja det. Och åren gick... lärde mig att stå på egna ben, men ville uppleva något nytt! Många utav mina vänner och bekanta känner mig väldigt mycket som en partytjej som är ute och festar 24/7 -Visst älskar jag att festa med mina vänner, dom som jag håller kärt! Men det finns ett faktum, där många inte kan hantera sin ilska.
Och man måste lära sig det förr eller senare, något som jag bara älskar är när man får höga skratt och minnen för livet och bara har kul! Det är det jag lever för, att försöka leva lite i en harmoni. Men när jag ser en tjej som ligger halft däckad och hennes kompisar bryr sig inte om hon håller på att bli alkoholförgiftad och frysa ihjäl utan vill bara iväg och supa skallen av sig själva, ser jag inte respekten, som ska finnas där man behöver be dom ställa sig på sina egna ben och försöka vara en förebild för dom som är yngre.
Men ett hårt minne har jag att jag tog inte alltid heller saker på allvar, med tanken på att alltid vara glad och dansa livet ur sig och skratta. Så tänkte jag inte så mycket på vad mitt ex sa till mig hela tiden, varenda gång jag stötte på honom var jag påverkad utav 1 liter vin, och då var jag på topp. Men det tyckte inte han, och jag fick lära mig utav mina misstag men -man kan inte göra någonting åt det som var, jag kan bara göra det bättre i framtiden. Och det är sorgligt.
Grejen är den att på senaste åren har jag förändrats väldigt mycket jag var en väldigt deprimerad tjej i gamla tider, men var också duktig på att dölja det. Och åren gick... lärde mig att stå på egna ben, men ville uppleva något nytt! Många utav mina vänner och bekanta känner mig väldigt mycket som en partytjej som är ute och festar 24/7 -Visst älskar jag att festa med mina vänner, dom som jag håller kärt! Men det finns ett faktum, där många inte kan hantera sin ilska.
Och man måste lära sig det förr eller senare, något som jag bara älskar är när man får höga skratt och minnen för livet och bara har kul! Det är det jag lever för, att försöka leva lite i en harmoni. Men när jag ser en tjej som ligger halft däckad och hennes kompisar bryr sig inte om hon håller på att bli alkoholförgiftad och frysa ihjäl utan vill bara iväg och supa skallen av sig själva, ser jag inte respekten, som ska finnas där man behöver be dom ställa sig på sina egna ben och försöka vara en förebild för dom som är yngre.
Men ett hårt minne har jag att jag tog inte alltid heller saker på allvar, med tanken på att alltid vara glad och dansa livet ur sig och skratta. Så tänkte jag inte så mycket på vad mitt ex sa till mig hela tiden, varenda gång jag stötte på honom var jag påverkad utav 1 liter vin, och då var jag på topp. Men det tyckte inte han, och jag fick lära mig utav mina misstag men -man kan inte göra någonting åt det som var, jag kan bara göra det bättre i framtiden. Och det är sorgligt.
-You´re not afraid for taking new changes, I know it.
Kommentarer
Trackback
