C.

Ska snart iväg till skolan.. orkar inte! Sen ska jag ta en promenad med Cinzia igenom stan och pröva på en ny glass sort maybe? Och kanske träffa Jannica en stund.. Sen ska jag hem till Cinzia igen och ha en girls nightout kväll, bara ta det lugnt eftersom hennes pappa är i Italien på klädkollektion och hälsar på sin släkt och hennes mamma jobbar nattskiftet så är hennes hus tomt :)! Skulle jobbat idag, men det vart flyttat till lördag, thanks heaven! Men där fick jag en kläm, Sofia fyller nämligen år nästa vecka men hon ska ha middag i helgen, och jag ska hjälpa henne att planera haha vilket ansvar hon lämnar till mig, så jag måste alltså in till stan och hitta något, sen är det inte bestämt vilken dag så om det blir på fredagen så blir det stressigt, och sen kommer jag inte kunna vara ute så länge. Och på lördagen jobbar jag jag 12.00-18.00 så då blir det stressigt om jag ska hinna till en middag men vi får se, det löser sig alltid, för då man kanske få sova ut på söndagen om jag inte ska flytta nu i helgen redan :)! Har Historia läxa tills imorrn, men gud vet vad vad i hela friden den handlar om h a h a. . .

Det som är det jobbigaste med det jobbet som jag jobbar nu på 2 ggr i veckan är att man har en stor press på sig, 40 kr per provins och jaavisst, jag sålde 22 produkter i söndags så 40 x 22= 880 kr på en dag Yes! Telefonförsäljare.. hoho (a) fast såklart har jag kvar mitt andra jobb som servetris på hotellet också, men det är extra och så blir det sommarjobb antagligen i sommar.





Men ska kila iväg nu, ha en bra dag Puss & Kram!

Har ni någon gång haft känslan "Varför just jag!?"

Ingen vet någonting om mig, exakt. Ingen!
Vem jag är, var jag bor, hur jag lever, hur jag mår, hur jag tänker och förstår. Vi lever i nuet och kräver en personlighet av alla, en personlighet många är, men andra inte. Många lever i harmoni, och många inte. Det finns för- och nackdelar i det hela. Jag har svårt att lita på folk, men jag vill det så jag försöker, men slutar oftast med att jag blir besviken. Men vad ska jag göra, hur lång tid ska det ta att bygga upp ett förtroende för en människa?
Fundera och tänk vidare..

-You wanna show the world but no one knows yours name yet,
Wonderin' when, where and how you're going to make it,
You know you can if you get the chance.

Det var en varm onsdag precis i början på sommarlovet och jag (11 år) hade precis varit iväg med min granne och badat. När jag kom hem så var stämningen i familjen som vanligt, bråk bråk och åter bråk. Så jag tog nått att äta till middag skrek lätt på mina föräldrar och gick sedan över till grannen Marcus igen...
När jag kom hem igen för att klockan hade blivit mycket vid 8 tiden, så gick jag till baksidan utav huset för att fylla på vatten till kaninernas vattenflaskor. Så gick jag upp för de sista trappstegen och ringde irriterat på dörren.
Efter en stund kommer mamma ut ur huset i full fart och puttade till mig och sa att "Pappa vill inte ha oss hemma" hon var helt hysterisk. Jag svarade argt tillbaka emot henne och sa att jag bara skulle fylla på vatten till kaninernas flaskor.. Mamma smällde igen dörren och jag sprang till stora köksingången och såg att matbordet, blomkrukor, foton m.m. är omkullvält men jag fick också syn på bloddroppar som hade droppat ned på golvet. Jag följde spåren med blicken emot pappa och såg hur han låg och klängde emot diskhon, man såg på hans ansiktsuttryck hur han höll på att svimma.. Jag tappade greppet om flaskorna som föll emot marken och sprang för livet emot den stora entrédörren samtidigt som jag öppnar den stora dörren hör jag hur mamma startade motorn till bilen och slirade iväg med full fart någonstans men det var inte på henne mina tankar låg på just då.
  Jag kom in i hallen greppade tag i ett lakan och sprang ut emot köket lindade runt det om pappas arm, mamma hade såklart knivhuggit honom. Jag ringde efter min storebror då eftersom jag var såpass liten och hade ingen aning om vem jag skulle höra av mig till, eftersom pappa verkligen behövde få den hjälp han var i nöd av.
Min storebror var kort hemma inom 10 minuter, han hade nyligen fyllt 18 och tagit sitt körkort, skjutsade in pappa till sjukhuset där han fick akuthjälp med tanke på att han förlorade väldigt mycket blod.
Min storebror, Thomas, och jag satt utanför medans doktorn var inne och pratade med pappa om vad som hade hänt, och pappa ljög. Han berättade en helt annan historia " Jag höll på att diska, så var det massor utav lödder för så såg jag ingenting, men så kom kniven rakt in i armen" så löd det, men jag visste att det var fel, men vågade inte säga någonting.
  Doktorn kollade på såret och kom fram till att varför det pumpade massor utav blod ur armen var för att kniven hade kommit åt 2 stycken senor som gick ut i handleden till fingrarna men det fixade dem ihop och sydde igen, men han fick gå med gips under 1 månad den sommaren, men när vi var påväg hem så kom jag och tänka på mamma "Vad gör hon, Vad tänker hon på, Vart är hon?" Visste inte riktigt hur jag skulle hantera situationen mellan en mamma och dotter efter en sådan händelse...
När vi väl hade kommit hem var mamma också där, det var väldigt tyst hemma. Jag gick ut i köket och städade upp lite, och gick sedan och la mig och sov. Jag hörde hur mamma och pappa satt och pratade och sedan gick de och lade sig.
De lovade senare att det aldrig mer skulle upprepas igen. Jag och Thomas så dumma som vi var gick absolut på det, såklart... "man litar på dem man älskar".

Ett år senare...

Sommarlovet 2004, vi hade precis blivit klar med våran nya altan på tomten och skulle inviga den, med en mysig grillkväll tillsammans med familjen.

Men man vet aldrig vad som väntar sig bakom gömda hörn...

Pappa tog sin starköl och mamma tog ett glas vin till middagen, men det borde inte hon ha gjort, eftersom hon tar tabletter dagligen regelbundet.  "Men något glas vin gör väl ändå ingenting, tänkte hon."  Klockan börjar rinna iväg och börja slå 9 tiden... och min syster skulle iväg och min bror träffa en vän, så jag mamma och pappa ensamma men vi hade det jättemysigt, tills klockan började bli runt halv 11, myggen och knotten har börjat och komma, så vi börjar duka undan efter att ha suttit och diskuterat om saker och ting i en evighets beundrande stund. Vet inte exakt vad som hände, drack dem drack glas efter glas... och märkte inte hur mycket alkohol dom fick i sig egentligen, men för mycket vart det i alla fall och vi hade nu passerat sista färden utomhus, jag gick in på mitt rum för att byta om till pyjamas, och nu var det dags för fika i köket innan läggdags, pappa sätter på kaffebryggaren och gör saft, medans mamma byter om. När jag kommer ut i köket har dem börjat få fnatt om deras småtjafs åter igen!

Det dröjer inte länge tills jag börjar få tårar i mina ögon, och känner hur ont det gör att alltid behöva stå och tjata på mina föräldrar och säga vilka fel dom gör när dem tjafsar mitt framför mitt ansikte och skriker på varandra, samtidigt som jag själv står där och känner mig minst i hela världen och har ingen betydelse alls, dem lyssnar ju ändå aldrig på mig, dem gapar på varandra mun emot mun, men det enda dem har att säga är att "lyssna på mig, du lyssnar inte på mig, du är dum i huvudet gå och dö".

Bråket blev bara värre och värre, mamma börjar ta tag i pappas kind, och trycka emot honom och säga till honom " kolla mig i ögonen och förstå att det är du som gör fel".

Pappa är förbannad för varenda gång sådana hära stunder har uppstått har det alltid varit så att hon tar det "samma" grepp hela tiden... så han smäller till henne en rak höger och mamma förflyttar sig baklänges emot köksbordet medans jag står i köksingången och glor.  Bordet skjuts undan och innan jag vet ordet av det är det andra världskriget hemma, bordet välts blomkrukorna åker ned i marken glas sprids som splitter över golvet och mamma får en slint i ögat och kollar på mig, då ser jag hur hon har blod ifrån en sprucken överläpp där hon har ett jack, och pappa går ut emot hallen medans mamma springer in på deras sovrum, börjar storgrina och försöker stoppa blodet som rinner, "vad ska jag göra denna gång då? Tänk om dom aldrig slutar?" När mamma springer in på toaletten tar jag tag i hemtelefonen och ringer till min bästa vän Aurora (hon har varit med om liknande saker) och frågar henne vad jag ska ta mig till... ska jag ringa polisen eller inte? "Ja, du ska ringa polisen, svarar hon."

När jag kom ut i hallen sitter pappa i fåtöljen och ser nästan drogad ut, medans mamma står och lutar sig över honom, och försöker prata men det ser ut som båda är rätt så påverkade eller arga utav sig...

Jag försöker få dom att sluta, och säger till dom att jag kommer ringa polisen om dom inte slutar, såklart som vanligt jag har ingen betydelse för dom " Haha skulle hon ringa polisen? Vår ynkliga dotter? Det är ett skämt... Tänker på det hela tiden när dom aldrig lyssnar på mig."

Dom lyssnade inte på mig, fine. Jag kan klara mig utav några dumma föräldrar det är ett skämt som jag ser i mitt huvud, att det är någon som skrattar åt mig hela tiden när någon gör hån utav mig.

I alla fall, dom fortsatte bråka och jag stängde in mig på mitt sovrum, och började gråta jag vill inte göra mina föräldrar illa på något sätt, men dom skadar varandra och jag vill inte det. Jag vill att dom ska få rätta hjälpen, och jag vet att alla familjer har sina bråk men de två senaste gångerna tycker jag att det har gått över styr. Så jag beslöt mig att slå 112 och det var en tjej som svarade i andra luren, där jag satt ensam och skakade och grät utav rädsla så jag inte ens kunde uttala mitt egna namn, men jag ryckte upp mig. Hon frågade en hel del, bl.a. vad som hände där hemma och hur gammal jag var och mitt personnummer, och jag berättade det för henne. Hon sade till mig att jag skulle hålla mig lugn och att hon skulle skicka dit en polisbil inom kort.

Jag kom ut ur mitt rum med ny energi, och sa att jag då hade ringt polisen dom tog ifrån mig min telefon och slängde iväg den, snabbt sjönk min energi igen. Och pappa retade upp mamma på nytt, mamma vart fly tokig och gick med raska takter ut emot köket...

Stod i rummet mellan köket och hallen, kallade det snarare matrummet, hör jag ljudet som när någon drar en kniv snabbt upp ifrån något, man hör att det är vasst och det skärs i öronen på en...

Hon hade världens aggressivaste ansikte när hon passerade mig, pappa flydde in på mitt sovrum där han stängde in sig, men det gick inte att låsa jag försöker ta tag i mammas arg och skriker på henne, ingenting kan stoppa henne! Hon hotade mig att om jag inte skulle sluta så skulle hon hugga mig.

Hon försöker slita upp min sovrumsdörr galet, men får bara upp den glimt efter glimt eftersom pappa står och försöker hålla emot, där jag får se en hemsk syn hur en kniv kan gå igenom en dörr kan det lika gärna gå rakt igenom hjärtat. Du ser den passera från ena sidan och komma ut på den andra sidan om och om igen... En jävligt hemsk syn som kommer att förfölja mig livet ut.

När hon väl insåg att hon inte kunde få upp dörren sprang hon in på sitt sovrum igen och satt och grät och grät, pappa låste in sig på toaletten och jag sa till honom att polisen snart var här. Han sa till mig att jag skulle gå ut och ta hand om mina kaniner som var ute och sprang i hagen för klockan var för mycket.

Jag gick ut och tog upp en utav alla mina 11 kaniner och satte mig på trappan, ung och ensam väntan på något gott... Med tårarna rinnandes nedför kinderna torkade bort dem emot kaninen i min famn och tänkte och tänkte, plötsligt såg jag att en stor bil vände upp emot min gata och det var en pikébuss som var maskerad över med stora bokstäver "POLIS", stannade tvärs över min tomt, och utklivandes kom tre stycken stora polismän i deras kostymer, jag var livrädd men samtidigt lättad. Dom kom fram och hälsade på mig, och frågade om det var jag som var Cecilia, "Jupp, dem hade kommit rätt".

Två stycken gick in i huset medans den tredje stannade kvar och pratade med mig om vad som hade hänt där inne och på senaste tiden som dom inte hade varit här under kvällen berättade jag också om kniven, och jag visade honom mina kaniner och vi tog in dem tillsammans, jag berättade också om sommaren innan, men innan jag sa något ord av det frågade jag polisen " om jag berättar detta för er lova mig då att ni inte tar ifrån mig mina föräldrar, jag vill verkligen inte dom något illa alls!"

 och han sa att det berodde helt på, men han kunde hålla saker och ting inom sig, men jag berättade allt för honom. Och han sa till mig att detta är en sak mellan dina föräldrar eftersom din mamma knivhögg din pappa, och din pappa slog en rak höger på din mamma så kan dom båda göra en polisanmälan på varandra, så antingen gör den ena det då kan den andra också göra det, eller så gör ingen. Dom tjänar ändå ingenting på att göra det.

 Vi gick in till dem andra i huset och visade vart kniven hade huggits i dörren, och de andra två poliserna hade beslutat att mamma var tvungen att åka in till sjukhuset för att sy sitt jack som hon hade fått på överläppen, och att jag skulle följa med in. Jag var för rädd för att följa med, men jag kände mig trygg i närvaron.

Pappa stannade kvar hemma och städa medans polisen skjutsade in mig och mamma till Danderyds sjukhus och därifrån fick mamma en akuttid på direkten och skulle in och sy, i vänthallen på akuten satt jag med en polis och väntade i ungefär två timmar på att mamma skulle komma tillbaka så att vi kunde åka hem, jag var trött på det hära. När hon var färdig tog vi en taxi hem som pappa betalade, vi kom hem på gryningsmorgonen vid 4 tiden. Och pappa hade städat upp i köket.

Vi kom in igenom dörren och pappa hade gått och lagt sig, jag gick och borstade tänderna och gick sedan och la mig, det gjorde mamma också...